(Vad är detta för lådor? De började helt plötsligt låta när vi stod och väntade på tåget. Surr och duckaduckaducka)
Bilder från Glasvegaskoncerten på Pumpehuset i Köpenhamn. Tyvärr är vår kära kamera halvtaskig på att ta bilder när det är mörkt. Därför blev det svartvita (som i och för sig är fint) bilder.
Igår var vi på konsert i Köpenhamn, Glasvegas! Spelningen uppfyllde verkligen mina höga förväntningar. Jätteskoj! :) Bilder från kvällen kommer!
Helgen är verkligen efterlängtad nu. Jag har inte något inplanerat och det är så skönt eftersom de senaste helgerna varit fullbokade. Jag ska sova, pyssla hemma, titta på Arrested Development och hitta en födelsedagspresent till min syster som fyller 18 år på måndag.
Senaste konserten vi var på var Tgr Lou i november (Micke har inte du foton från det förresten?). Det blev i huvudtaget inte så många konserter i höstas. Hoppas det blir mer i vår! =)
Lördagen den 6 september spelar Mark Kozelek på Debaser. Hade varit kul att se. Tror dock inte att vi kan då...
"Mark Kozelek föddes den 24 januari 1967 och räddade därmed många människor från att begå självmord. Han spelade nämligen in några av de vackraste skivorna på den här sidan tunneln, visade att det mörka kunde vara ljust och att olycklig kärlek kunde betyda lycka. Vare sig han spelar solo, med Red House Painters eller syns på vita duken, är han magisk." (Från debaser.se)
"Last Days of April, eller LDOA som det oftast förkortas består av stockholmsmusikern Karl Larsson. Karl debuterade med LDOA redan 1997 med ett självbetitlat album. Sen dess kan man väl säga att musiken gått mer och mer från frustrerad emo till välproducerade poplåtar. 2007 släpptes "Might as Well". (Från debaser.se)
Jag vet inte vem som skriver inläggen om banden på Debasers hemsida, men när han skriver att det numera är poplåtar som LDOA skriver slår han huvudet på spiken. Skivan Might as Well är sprängfylld med dem, från början till slut. Och det är verkligen inget fel på det! Skivan gick om och om igen strax efter att den släpptes.
Det var skönt att höra, när Karl och gänget började spela, att de lät i stort sett precis som på skivan. Öppningsspåret från skivan, Lost and Found spelades först, och jag som inte lyssnat på skivan på ett tag kände direkt att detta kunde bli bra!
Vad jag tänkte på under spelningens gång var dock att LDOA fortfarande såg ut som emo-artister där det stod och körde sina poplåtar. Håret i ögonen och blicken ner i marken. Jag tycker personligen inte att det är något fel på det men på en lördagskväll mitt i röjjedanstidsklockslaget hade det nog mått bra med lite mer action!
Så, för att sammanfatta: Nöjd, kul att höra, men lite mer Forest and Crispian och primalskrik åt folket!
Ett klipp från när de spelade i Singapore får avsluta.
"Forest and Crispian är ett rock'n'rollband från Malmö. Adam Hjertström sjunger och spelar trummor, Tomas Borgström gitarr och Karl-Johan Hjertström syntbas!"
Josefin - 10 Första gången jag såg F&C var på Inkonst i Malmö. Jag betalade typ en tjuga för att komma in och hade inga förväntningar. Den spelningen är den bästa live-akten jag sett i hela mitt liv! I kväll på Mejeriet bjöd de på en fantastisk show igen. De är sjukt mycket rock'n'roll och de bjuder på primalskrik och roliga ordväxlingar mellan bandmedlemmarna. Alla borde få se dem live!
Mikael - 10 Vilken konsert! F&C röjde järnet från början till slut, längtar redan tills nästa gång!
Inlägg
